Musikens inverkan på människans välmående omfattar flera områden, vilket kan uppmärksammas i den för ämnet specialiserade litteraturen. Men det är inte nödvändigt att gräva så djupt för att konstatera musikens effekter. Det räcker med att vi tänker på vår favoritsång, eller favoritmelodi för att märka dess omedelbara effekt på vårt psyke.

Vi kan konstatera att musiken är en inneboende del av människans villkor, såväl i hennes anlag för att använda alla hjälpmedel, som musiken ger oss ur terapeutisk synvinkel.

Jag har arbetat med musik i många olika former. De erfarenheter som jag har fått som delaktig eller handledare för pedagogiska, återskapande och terapeutiska musikverkstäder under år av regelbunden praktik har varit användbara för mig  för att utveckla en ny form att jobba med musik och hälsa.

 En översikt om teorierna inom Gestaltmusik (GM).

Konsten universella kraft har överblickats av många forskare. Idag erkänns denna uppmärksamhet i återskapandet, utbildningen och psykoterapin. Det är i det sist nämnda fältet där fortfarande det finns många frågetecken kvar över dem teoretiska grunderna och förklaringarna om mekanismerna som konsten kan utnyttjas som psykoterapeutiska medel. De terapeutiska grupperna med konstnärliga resurser har visat positiva resultat. I praktiken kan vi säga att de är mer effektiva när det gäller allmän hälsa och psykiska rubbningar.

Huvudsyfte med det resonemanget är inte att lyfta fram musikterapins relevanta effekter utan att belysa om några teoretiska aspekter som understödjer GM.

Den konstnärliga aktiviteten införlivar terapeutiska förändringar framförallt inom den icke verbala kommunikationen. Denna egendom tillåter möta individens breda förmåga att leva ut känslomässigt och skapa relationer med sin omgivning. Dessutom måste påpekas att det väsentligaste i de moderna psykoterapeutiska metoderna är att orsaka individens emotionella och kognitiva förändringar. Alla teoretiker överenskommer att de konstnärliga terapeutiska elementerna spelar en viktig roll i utvecklingen av individens kommunikationella möjligheter för att förmedla sin inre värld. Detta möjliggör att det blir ett alternativ eller komplement hos människor vilka den verbala kommunikationen reduceras eller nollställs på grund av funktionella eller psykiska problem, också för dem som behöver eller väljer den extraverbala kommunikationen.

Musikens helande kraft

Många människor har enstaka eller regelbundna upplevelser av musik som är av terapeutisk karaktär. Margareta Forss skriver i boken Konstnärliga terapier (1999) att musikterapi definieras efter följande: Patient/klient, terapeut, musik samt en överenskommelse om gemensam tid och mötesplats för att arbeta med de problem och frågor patienten kommer med. Samtidigt Dyreborg (1975) tillägger att genom att lyssna tillsammans med andra och därmed dela en erfarenhet med en mindre grupp människor kan man uppleva kontakt och ett slags ”vi-känsla”, ett slags socialt tillhörighetsförhållande i ögonblickets situation.

Man kan beskriva olika former att använda musik som en läkande medel men Forrs sammanfattar dem på en förenklad sätt. Enligt henne ingår musikterapin i en rad olika musikaliska aktiviteter. Musikterapeuten och patienten kan t ex improvisera, lyssna till musik, komponera, uppträda inför publik, sjunga och spela efter noter, dansa till musik, samtala om musiken och vad den ”väcker” hos henne, sätta upp en musikal, ett drama, en opera. Jag skulle vilja påpeka att alla dessa aktiviteter lyfter upp en stor mängd av möjligheter som bidrar till det terapeutiska fältet, dvs. att man utifrån dem nämnda aktiviteter beröra viktiga aspekter av individen beteende i gruppens samspel som: socialisation, rollspel och grupp dynamik, bl m fl.

En annan viktig fördel när det gäller musik som ett terapeutiskt verktyg kommer fram när den verbala förmågan saknas då kan musiken i många fall ge nya uttrycksmöjligheter genom samspel på instrument. Barn som aldrig kan kanalisera sina tankar och känslor i ord får genom musiken en möjlighet att uttrycka sig. Forrs berättar att vid ett internationellt symposium med temat ”Music in the Life of Man”, utformades följande beskrivning av Kenny (1989) om musikterapi:

Musikterapi främjar den kreativa processen att röra sig mot en helhet genom att utveckla individens förmåga och vilja att använda sin potential för välbefinnande i områden som: oberoende, frihet att förändras, anpassningsförmåga, balans och integration. Musikterapi förutsätter en interaktion mellan terapeut, klient och musik. Dessa interaktioner initierar och upprätthåller musikaliska och ickemusikaliska förändringsprocesser som ibland går att observera. Liksom de musikaliska begreppen rytm, melodi och harmoni utvecklas och rör sig över tid, så kan även terapeuten och klienten utveckla en meningsfull relation som förhöjer livskvaliteten. Jag tror att musikterapi på ett unikt sätt bidrar till människans välbefinnande eftersom människans gensvar på musik är unik.

GM: psykodrama och gestaltterapi

Det multiterapeutiska arbetssättet i GM sammanfogar olika inriktningar av annorlunda ursprung för att kunna ha tillgång till flera verktyg för att bemöta situationerna under grupparbetet. En av den mest relevanta forskaren som ligger bakom psykodrama var JK Moreno som redan 1913 startade en grupp i Wien. Denna verksamhet anses vara grupp- psykoterapins ursprung. För Moreno  är mötet mellan människor - encounter - grunden för identitet och utveckling. Erdmanis bekräftar det här begrepp med följande mening:

Psykodrama används inom psykoterapi, teater och pedagogik. I psykodrama undersöker man en individs problem genom att agera eller dramatisera hans konflikter, fantasier och drömmar, i stället för att bara tala om dem (...) Dramat växlar mellan förfluten tid, nutid och framtid, dock sker handlingen alltid i nuet, dvs. som om det personerna gestaltar är närvarande och sker just nu. En av målsättningar med psykodrama är att få insikt om sig själv genom att se hur man relaterar till andra och hur man upplevs av andra. Syftet är att reorganisera, integrera och expandera huvudpersonens perceptioner. Individen kan via psykodrama få en ökad medvetenhet om sina reaktionsmönster och beteenden.

Enligt min uppfattning GM är en gruppbaserad metod där innovationen är att applicera rollen som ett psykoterapeutiskt praktiskarbete av psykosocial natur. Rollen innefattar en skapande individ som genererar genom av att spela gamla och nya roller, nya existentiella tankar och nya berikande attityder i sina relationer. Enligt Zerka Moreno (1989) psykodramats uppbyggnad kan utföras vanligtvist delar man det i fyra faser: uppvärmning, gestaltning, syntes/integration och inlevelse (sharing).

Det är värt att poängtera några gestaltterapeutiska element som betonar begreppet helheten. Själva begrep gestalt betyder något som man uppfattar som en helhet även om det består av flera delar eller moment.

I sin bok Gestalt terapi skriver Perl och hans medarbetare speciellt om den terapeutiska situationen i belysning av gestaltteorierna. Han menar att gestaltmetodens främsta värde ligger kanske i insikten om att helheten bara är totalsumman av de enskilda elementen. Bildandet av fullbordade gestalterna kan organiseras som en automatisk fungerande enhet (reflex) inom hela organismen.

Varje ofullständig gestalt representerar en ”oavslutat situation” som pockar på uppmärksamhet och hindrar bildandet av nya, vitala gestalter. I stället för växande och utveckling finner vi då stillastående och tillbakagång.

Som Forrs påpekar musikterapin kan beskrivas som en form och en process. Musiken används för att främja en människas växande ur en holistisk synvinkel. Enligt henne kanske man kan säga att begreppet musikterapi beskriver ett förhållningssätt där rytmen, klangen, melodin och tystnaden utgör grunden för ett möte som strävat mot ömsesidighet och närvaro. Det musikterapeutiska arbetet utgår från att musiken i sig är helande.

GM: gruppen

Jag påstår att gruppens karaktär i GM kallas för encountergrupp, enligt Psykologi Lexikon (2002) av Egidius den encountergruppen består av 6-15 personer som träffas 10-20 timmar i sträck ett par veckoslut eller ett par timmar i veckan under en period. (...) Typ av gruppterapi och personlig utveckling i grupp som utmärks av stark inriktning (a) på här-och nu, dvs. den situation som deltagarna befinner sig i just för tillfället med bortseende från allt det i deras livshistoria som lett fram till den, (b) på starka känsloupplevelser, (c) på direkt och uppriktig konfrontation mellan deltagarna och mellan ledaren och dessa och (d) på normala reaktionsformer och inte på sjukliga eller abnorma reaktionsmönster. Gruppencounter sker i grupper som antingen är begränsade till ett enda långt möte, s k. maratongrupp, eller till ett tiotal kortare möten.

 

Carl Rogers (1976) skrev:

I en sådan grupp lär individen alltså känna sig själv och var och en av de andra fullständigare än vad som är möjligt i vanliga arbetsrelationer eller sociala kontakter. Han blir djup förtrogen med de andra medlemmarna och med sitt eget innersta själv, det själv som annars oftast är dolt bakom en fasad. Det gör att hans relationer till andra blir bättre, både i gruppen och sedan i vardagslivets situationer.

GM gruppens egenskaper är ganska speciella, dem är inte en renodlat terapeutisk instans i traditionell bemärkelse, och har inte heller en ren pedagogisk karaktär. Jag kan slå fast att båda dessa egenskaper ryms i dess dynamik.

GM: sessionen

Den syftar inte till att omfatta hela det musikterapeutiska fältet utan endast visa på några vanliga inriktningar. Jag ska framställa den expressiva och den receptiva musikterapin. Den expressiva musikterapin använder instrumenten och rösten för att uttrycka sig. Man kan använda känd musik av olika sorter som individen själv eller handledaren kan välja för att med en aktiv roll sjunga eller spela den för de andra. Också med denna riktning individen kan improvisera. Enligt Forrs spontanspel är ytterligare en form av expressiv musikterapi där man improviserar, ensam, i dialog med en annan eller i grupp. Det musikstycke som växer fram ger en klangbild av medvetna och omedvetna föreställningar. Det behöver inte finnas en klart formulerad idé eller inriktning, utan en musikalisk impuls kan bli den inspiration ur vilken musik växer fram. När musiken föds fram har den sin egen dynamik, form, strävan och upplösning. I den receptiva musikterapin individen tar fram känslor, förnimmelser, minnen och allehanda associationer genom lyssnande.

GM: fyra faser

 Uppvärmningen

Uppvärmningen kan vara verbal och icke verbal. Handledaren lämnar ett arbetsförlag till gruppen. För det mesta innebär detta förslag en mängd kroppsrörelser för att mobilisera individens energi. Till exempel: dans, meditation, eller avslappning med en kombination av olika tekniker som qigong, Jacobsons metod bl a. 

Kontakt

Att komma i kontakt är att få insikt över våra förnimmelser, känslor, minne och vilken som helst konflikt eller en oavslutad situation som kommer fram här och nu. Detta kallas för insikt som i detta sammanhang kan tolkas som en uppfattning eller förståelse av hur ett antal företeelser hänger ihop, hur de samverkar, vilken betydelse de har inbördes och i ett större sammanhang. Enligt gestaltpsykologisk teori åtföljs begripande av en lättnadskänsla som tar sig uttryck i en s.k. ”aha-upplevelse”.

Leva ut känslor

När individen har kommit så långt i processen för att överblicka sin inre situation då är nästa steg är att förena sig med insikten i fallet och resultatet blir en katarsis efter att man har avslöja inför gruppen sina svagheter och de försvar mekanismerna har behärskats.

Enligt Psykologi Lexikon, katarsis betyder rening och i psykodynamisk teori avreagering, dvs. befrielse från bortträngda känslor genom att dessa tillåts få utlopp, så att de inte längre skapar neurotiska problem.

Dessa känslor inte bara bör tillåtas utan måste dessutom stimuleras för sitt höga värde av terapeutisk art. Det är nödvändig att vara öppen och förberedd för att tillåta individen att i trygghet yttra sina innersta upplevelser. Det är viktigt att uppmärksamma att vissa musikaliska upplevelser kan uppfylla samma ändamål genom att intensifiera och/eller medfölja gruppens emotionella uttryck, t ex. ilskan kan stimuleras med starkt trumspel och snabba rytmer.

Integration

Det sista fas i denna metodologi är integration och avslutning av processen som individen har upplevt. I dessa situationer uppkommer ofta ett fysiskt närmande mellan gruppmedlemmarna, så den enskilde medlem får stöd och trygghet, i en omgivande miljö av acceptans och ömhet som framkommer i ett allmänt kramande. Det är också viktig fråga för individen om vad det var för känslor som hon återskapade och gav utlopp för och på så sätt har individen möjlighet att utveckla sin erfarenhet verbalt. I den gestaltterapeutiska gruppen är det emotionella uttrycket är det allra viktigaste elementet. Deltagarna återskapar deras organiska förmåga för att experimentera och visa utan förhinder sina grundläggande emotioner. När detta inträffar har det första stora steget mot individens personliga utveckling tagits. Det som är viktigt i en encounter grupp är att ta fram de ting som vi identifierar oss med. De hämtas till vårt medvetande för att kunna observera och bestyrka dem.

Slutligen jag presenterar ett citat av Carl Rogers som jag tycker berör kärnan i gruppens arbete, inte minst i GM, han refererar med dessa ord till encountergruppen:

Till sist bör denna typ av grupp och dess framtida utvecklingsformer kunna bidra till att skärpa och ge klarhet åt de värden vi ställer upp för människan själv. Hurdan är vår föreställning om människan? Vad är målet för personlighetsutvecklingen? Vad är utmärkande för den ideala människan? Jag är övertygad om (...) att medlemmarna i en grupp utvecklas i ett klimat av frihet och stöd till att bli spontanare, flexiblare, närmare förenade med sina känslor, öppnare för sin upplevelse, mer uttrycksfulla och förtroliga i sina mellanmänskliga relationer. Sådan är den människotyp som tycks framträda ur en encountergruppupplevelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Referenser

Grönlund, E. Alm, Hammarlund, I. Konstnärliga terapier. Natur och Kultur, 1999.
Egidius, H. Psykologi Lexikon. Natur och Kultur, 2002.
Rogers, C. Människor i grupp. Wahlström & Widstrand, 1976.
Wrangsjö, B. Kroppsorienterad psykoterapi. Natur och Kultur, 1987.
Perl, F. Hefferline, R. Goodman, P. Gestaltterapi. Rabén & Sjögren, 1975.
Dyreborg, E. Musikterapi. Natur och Kultur, 1991.
Psykodrama:”En rörlig känslomässig fest” av Thomas Haegerström. 
Intervju av ^{_{Zerka Moreno. Svenska Dagsbladet, 1989.}}